Framtidens medielandskap och journalister - rundabordssamtal

Media Evolutions Rundabordssamtal bygger på att vi sätter samman en relevant grupp deltagare kring en fråga, där varje enskild deltagare bidrar med sin expertis från sin del av fältet. All kunskap läggs fram på bordet med målet att generera nya tankar och åtgärder utifrån grundfrågan.

Skurups Folkhögskola kontaktade Media Evolution med en tydlig fråga: Hur kommer framtidens medielandskap att se ut och hur ska vi utforma framtidens journalistutbildning? Vi samlades i Chambre Separé på Media Evolution City kl 10-12 den 25/2.

Deltagare:
Maja Ljung – Linjeledare för journalistlinjen på Skurups Folkhögskola
Mats Billberg Johansson – Producent, projektledare, ordförande Skurups Folkhögskola Jennie Larsson – Journalist, projektledare Kollektivet Barbro, ordförande Frilans Riks Johan Widerholm – Matter content marketing agency
Ola Isaksson – Journalist på Södra Esplanaden, lärare på Journalistutbildningen i Lund Emma Kronqvist – Chef SVT Malmö
Christian Rurfors – Revisor PWC, medverkade i egenskap av långvarig skribent på Svenskafans.com
Christin Persson – Media Evolution, moderator och dokumentation
Representanter för Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad var också inbjudna men kunde inte delta denna dag. Media Evolution och övriga deltagare reserverar sig för att dessa aktörer inte var på plats för att kommentera påståenden om dem och den traditionella tidningsbranschen.

Bakgrund och inspel från Media Evolution, identifierat med hjälp av omvärldsbevakning:
1. Slimmade organisationer i de traditionella mediehusen
2. En sammanflätning mellan olika medier i den digitala journalistiken
3. Utmaningen med oberoende/opartiskhet i ett åsikts-späckat medieklimat
4. Frilansjournalisten som entreprenör
5. Plutokrati – ett fåtal ekonomiskt starka aktörer som finansierar journalistik.
Aktuellt exempel: eBays Pierre Omidyars satsning på Glenn Greenwald som
rapporterade Edward Snowdens läckta material.
6. Disruption/disruptiveness (när når vi den?) – journalistikens smartphone? Den
lösning som förändrar hela spelfältet
7. Kommersiella företag som startar egna nyhetskanaler

Sammanfattning av samtalet::
Mats Billberg Johansson öppnar diskussionen och hävdar att journalistiken är tudelad: Dels nyhetsjournalistiken som ”den enda sanna journalistiken” och dels journalistiken som kommunikation.
Förändrade konsumtionsbeteenden
En tydlig trend är allt fler konsumerar journalistik i sin mobil. Nyhetsappen Omni är ett exempel på att redaktörsrollen blir allt viktigare, en möjlighet att kunna kurera nyheter snarare än att skriva dem själv. ”Man vet vilken nyhet man vill läsa, inte hela tidningen”, säger Jennie Larsson.

Nya former av tilltal
”Det mest intressanta jag sett är Vice. Det är läskiga nyheter, de har nu en helt egen nyhetskanal, inte en enda människa över 30 och journalisterna bosätter sig i Syrien eller på en soptipp i Manilla i en månad. Finansieringsmodellen, tilltalet, allt är intressant”, säger Emma Kronqvist.
Fakta: Vice grundades som en gatutidning i Montreal, Kanada 1994. 2007 hade redaktionen flyttats till New York och grundarna bestämde sig för att göra om tidningen helt efter att gratistidningar liknande ursprungliga Vice blivit allmängiltiga världen över. Nu fokuserar den månadsutgivna tidningen ofta på en plats och ett tema åt gången. Man har aktivt gått ifrån den traditionellt politiskt opartiska journalistmodellen och jobbar enligt modellen ”immersion journalism”. I december 2013 startade Vice en egen nyhetskanal.

Vem får producera nyhetsmaterial?:
Deltagarna ser en trend med allt fler kundtidningar och kommersiella företag som blir sina egna mediehus samtidigt som de traditionella mediehusen tappar resurser. Det är för lätt att sälja in pr-material, menar Emma Kronqvist. ”Nu är inte Sydsvenskan här för att försvara sig men de borde ha en pr-konsult som kan lära ut den andra sidan.” Frilansarvodena sjunker drastiskt, berättar Jennie Larsson. Men varför kopplar allt fler företag till det journalistiska? Är det trovärdigheten, frågar Maja Ljung.

Johan Widerholm: ”Mottagaren har i dag ett helt annat sätt att välja och välja bort. När man har möjlighet att välja bort måste man tillföra något som jag är värd att lägga tiden på. Det bygger på att kunna berätta en historia. Det är guldet och det är därför vi anställer i princip enbart journalister. Det ställer krav på kunden att jobba med löpande kommunikation. Vi sätter upp redaktioner inom företaget tillsammans med våra konsulter. Det finns en ny möjlighet att sälja sina berättelser dyrt till andra aktörer. Redbull är intressant nu. De säljer läsk och innehåll.”
Varför vill företag skapa egna nyheter och tjäna pengar på det? ”De vill stärka sin affär, då handlar det om att bygga varumärket och dels vilket innehåll som leder till en handling hos kunden. När det handlar om ett företag som säljer jättedyra tjänster så handlar det om att höja dem som tankeledande inom det området. Det handlar inte enbart om nyhetsförmedling. Matter jobbade med Zlatan-kampanjen och Jan Gradvall skrev ett niosidigt reportage om den i di.se. Det har ifrågasatts om det var oberoende”, säger Johan Widerholm.
Att ta uppdrag från organisationer
Många frilansare skriver parallellt för nyhetsmedier och andra uppdragsgivare. ”Jag är själv upphandlad skribent på Malmö Högskola och även LU och därför skriver jag aldrig om universitet i dagstidningar etc. Det skulle innebära ett trovärdighetsproblem”, säger Ola Isaksson. Maja Ljung och Emma Kronqvist efterfrågar en tydligare öppenhet med att det går till så här och att vi journalister erkänner det.

Multireportern:
Det blir allt vanligare att reportrar ska kunna hoppa mellan olika redaktioner, arbetsuppgifter och tekniska kompetenser från dag till dag, samt utföra flera arbetsuppgifter samtidigt ute på ett jobb. Som sportkunnig ekonom upplever Christian Rurfors att journalister ofta saknar tillräckligt djupa ämneskunskaper, vilket leder till faktafel.
Makten över journalistiken har flyttats till konsumenterna
Johan Widerholm frågar sig vilka nyhetsflöden det egentligen är vi följer. ”Är det förstasidan på Sydsvenskan eller våra vänners delningar i sociala medier?” Läsare använder journalistik i sociala medier för att bygga upp sig själva, menar Emma Kronqvist. Många mediehus använder delning av en artikel som en framgångsmätning. ”Vi har lagt in delning som en framgångsfaktor, trots att vi inte har det affärsmålet”, säger hon.

Digitala beteenden:
”Jag tror att det är viktigt att titta på beteenden. Hur vill man ta del av nyheter? Det behövs en förståelse för digitala beteenden.”, säger Johan Widerholm.
Jennie Larsson: ”Vi måste problematisera delning. Det fanns en debattartikel på Sydsvenskan om att tjejer måste ta ansvar för våldtäkt. Det är inte oproblematiskt att en enskild artikel delas. Vi är medvetna om vem som skrivit men gemene man är inte det.”

Delningskulturen har skapat ett nytt drev i sociala medier som påverkar både kommersiella företag, mediehusen och samtalet kring det journalistiska uppdraget. Aktuellt exempel: Malena Ernmans tweet den 14 februari under debatten om Soran Ismail och SR:s opartiskhet i valtid.
(Skärmavbild tagen tis 4 mars)
Johan Widerholm: ”Jag är jätteintresserad av hur mediehusen mäter sin framgång genom delning etc. Vi jobbar med Findus och under hästköttskandalen hade vi högst siffror på sajten någonsin men det var inte den uppmärksamheten man ville ha.”
Det blir problem när nyheter som inte är korrekta från början får stor spridning, menar Jennie Larsson. Det finns även en problematik kring gamla artiklar som får nytt liv i sociala medier, påpekar Ola Isaksson. Jennie Larsson berättar vidare att hon möter många journalister som är trötta på att ta ansvar för att artikeln de skriver ska delas. ”Ska alla fokusera på det eller är det en viss del av verksamheten?”, säger hon. ”Det som är intressant är att det visar att makten över journalistiken har flyttats över till konsumenterna.”, säger Mats Billberg Johansson.

Hur ska vi fortsätta?
Mats Billberg Johansson: ”Det finns någonting mittemellan pr-journalistiken och den fundamentalistiska journalistiken. Frågan är hur vi ska fortsätta. Skurups folkhögskolas uppgift är inte att förse Sydsvenskan med fler journalister utan vår uppgift är att utbilda människor att berätta en historia på bästa sätt.” Ola Isaksson: ”Jag tror att journalistutbildningar bör tänka mer på hur vi producerar bra journalistik. I Lund får studenterna numera söka egna praktikplatser, vilket ger en större bredd.”
Affärsutvecklande journalister?
Det finns flera exempel på journalister som valt den entreprenöriella vägen och startat egna tjänster som Omni eller egna webbutiker för längre reportage. Frågan är då om journalistutbildningar ska utbilda entreprenörer. ”Det gör andra”, menar Johan Widerholm.
Mats Billberg Johansson: ”En bra journalist har ett starkt varumärke. Vi behöver fråga oss vem vi utbildar journalister till?”
Maja Ljung: ”Utmaningen blir att dreja om utbildningarna. Vilka ska vi ta in? De är unga och drivna, men har inget namn och inga pengar. Det finns många som kan skriva men kommer de att bli rätt journalister?”

Mats Billberg Johansson: ”När jag pratar om entreprenörer så handlar det inte om att starta innovativa företag utan det handlar om verkligheten du kommer ut i, där finns inga fasta anställningar utan du måste kunna sälja ditt innehåll.”

Blanda kompetenser
Malmö och Lund har på senare år sett ett ökat antal öppnade frilanskontor. Några av dem samlar aktivt flera olika typer av kompetenser, till exempel Södra Esplanaden, där Ola Isaksson arbetar tillsammans med andra journalister, utvecklare, webbdesigners, affärsutvecklare, översättare, grafiska formgivare och en skådespelare. SE samarbetar även med Journalistutbildningen i Lund och stipendiatprogrammet Social Innovation in a Digital Context som LU driver tillsammans med Svenska Institutet, berättar Ola Isaksson.
Internationella möjligheter
”Det finns också en risk att man bara tittar på Sverige. Man borde titta mer på hur det funkar ute i världen och hjälpa till att utveckla andra nyhetsmedier och jobba mot dem”, säger Ola Isaksson och menar även att det finns ett problem med mångfalden, att man borde ta in fler olika typer av människor.
Personan ”journalist” – hur ser den ut framöver?
”Jag brukar säga till ungdomar att kan du bara tänka dig att bli journalist så ska du bli det, kan du tänka dig något annat så ska du bli det”, säger Jennie Larsson.
Emma Kronqvist: ”Jag tycker att det är intressant att en ung tv-reporter vill se ut som Claes Elfsberg när den är ute och bevakar en stor nyhetshändelse” och syftar på ett klipp hon såg på Aftonbladet TV.
Christin Persson: ”Vem är personan journalist? Vem ser vi framför oss och ser upp till när vi väljer att bli journalister? Är det Claes Elfsberg eller Tintin? Då kanske de inte klarar sig i framtidens medielandskap. Det kanske handlar om att skapa en ny persona av journalisten.”
Ola Isaksson: ”Det handlar om att återerövra yrkesstoltheten.” Maja Ljung: ”Exakt. Då kanske det inte är i Redbulls nyhetskanal.” Ola Isaksson: ”Eller så är det det.”

Epilog:
Efter samtalet stannade några kvar för att äta lunch tillsammans. Vi diskuterade hur man framöver kan skapa en vi-känsla bland journalister om en traditionell redaktionstillhörighet på ett mediehus inte är möjlig i samma utsträckning. Vi pratade om hur man kan berätta en journalistisk story på nya sätt med hjälp av animerad infografik och HTML5, som detta exempel på New York Times hemsida: http://www.nytimes.com/newsgraphics/2013/10/27/south-china-sea/
Flera efterfrågade en fortsättning på förmiddagens samtal och ett journalistiskt hackathon med verksamma journalister, studenter, utvecklare och designers.